onefight

Ibland tar orken slut. Det är jobbigt för mig att bara andas. Orkar inte vara glad. Orkar inte vara arg. Orkar inte vara ledsen. Men vad har jag för val? Jag börjar alltid tjafsa, för jag blir alltid så fruktansvärt irriterad på andra. "Varför bryr du dig inte om skolan? Det är din framtid det handlar om. Du måste ha pengar för att överleva. Och för att få pengar måste du arbeta. Och för att kunna få ett arbete måste du först och främst fixa skolan". Dum fråga, får dumt svar. "Vill du veta var jag ska få mina pengar ifrån? Hm... Okej. Jag ska råna en bank. Punkt slut, gå härifrån nu och lämna mig ifred". Fortfarande har inte folk förstått att jag faktiskt bryr mig om skolan. Det kommer stunder då jag kan tänka att skolan bara är en skit grej, men jag förstår ju innerst inne. Det gör vi alla. Alla får gå igenom samma jävla skit. När folk ställer sådana idiotiska frågor till mig, då svarar jag med ett svar som jag vet irriterar andra. "Jag ska råna en bank". Jag såg ju på kärringen att hon bara ville slå sönder mig. Men jag är ju som jag är ibland. Jobbig och envis. Tyvärr, ni kommer att få stå ut med mig ett tag till. Om jag inte dör då förstås. Men det lär jag väl göra. Jag kommer aldrig att klara av det här, hur mycket hjälp jag än får. Jag kommer nog varken prata eller skriva så mycket längre. För att?... Därför. Jag orkar inte. Det är onödigt att komma ut med något ingen bryr sig om. Helt åt helvete onödigt. Så nej, jag kommer förmodligen att lägga av. Helt. Som ni kanske märkt så är inte humöret så som det brukar vara. Allt är inte okej med mig längre. Då vill alla ha en anledning till varför. Men det tänker jag inte berätta. Eller jo, min pappa är dum i huvudet och jag slår mig själv. Bla bla bla, ingen bryr sig, ingen kan hjälpa mig. Ni bara luras. Dumskallar. Idiot jävlar. Fuck off.