SÅ JÄVLA RÄDD

Tre veckor har gått, och jag har fortfarande inte haft tillräckligt med mod att ringa honom. Jag kommer nog aldrig att få mod att ringa till gubbjäveln. Jag vill inte ringa han. Jag vill inte prata med han. Jag vill definitivt inte ringa honom när jag fått höra att han är riktigt arg på mig. Kraften som jag egentligen borde använda till att försöka må bra, använder jag istället till att vara uppkäftig. Inte så smart. Men skitsamma. Jag gör ändå inget vettigt i mitt liv nu för tiden. Jag går i skolan, vilket jag avskyr. För jag orkar helt enkelt inte med det. Jag hjälper andra istället för att hjälpa mig själv. Jag har ångest. Min pappa är dum i huvudet. Min mamma förstår ingenting, hon är helt hopplös. Min låtsas pappa har en skruv som sitter löst i hans huvud. Jag slår mig själv. Jag bråkar hela tiden. Hatar att göra som andra säger. Vad är det för liv egentligen? Skolan tar över hela mitt jävla liv. Nu för tiden tycker jag att alla är helt körda i huvudet. Inklusive jag. Jag blir bara arg. Hela tiden. Det känns som att jag inte har någon balans kvar alls längre. Jag bara står och svajar, kan aldrig hålla mig till rätta. Kan aldrig stå still och bara må allmänt bra. Jämt är det något som händer som får mig att ramla. Tankarna tar över. Tankarna om att ta livet av mig sprider sig runt i hela mitt huvud. Snart är det klart. Det är snart ett beslut jag måste ta. Leva eller dö? Det är frågan. Jag tror inte att någon skulle skydda mitt liv. Jag tror inte någon vill hjälpa mig. Det är en av orsakerna till varför jag inte vill ta emot eran hjälp. Ni är förmodligen precis som min pappa. Snälla på utsidan, dumma på insidan. Ni luras, med andra ord. Falskt. Onödigt. Idiotiskt. Så sluta upp med det bara. Jag är inte sådär lättlurad jag var en gång i tiden. Jag låter inte någon annan lura mig. Inte längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0