FUNDERINGAR

Jag minns hur du såg på mig. Jag minns hur din röst lät när du skrek på mig. Jag minns på vilket sätt du höjde din högra hand, beredd på att göra mig illa. Jag minns hur du smällde i dörrar. Jag minns hur du kastade saker. Jag minns hur du varenda gång påminde mig om att jag egentligen inte passar in i den här världen. Jag minns att du hela tiden sa att jag bara skulle gå och dö. Jag minns att du hela tiden sa att jag inte fick gråta. Jag minns hur du tvingade mig till att göra saker jag absolut inte ville göra. Jag minns att det sista du alltid sa efter att du gjort mig illa var "Det här berättar du inte för någon, okej? Jag dödar dig då.".


Då lyder min fråga... Är det så konstigt att jag är rädd för alla vuxna människor nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0