PAPPA
Varenda slag har sårat mig. Varenda ord har sårat mig. Det är inte själva slaget jag syftar på, att det gör ont på käften när du slagit mig. Men det gör ont inuti mig. I min själ. Och det är just det ingen verkar förstå. Jag erkänner inte. Jag vill inte att folk ska veta att du slagit mig. Men det kanske börjar bli dags att få ut det, för det är inte så lätt att hålla en sån sak inom sig... Du slår mig inte längre, men det spelar ingen roll. Du har gjort det, och det finns ingen återvändo. Jag älskar dig pappa, men du är tame fan sjuk i hela huvudet.
Jag kan inte lita på någon längre. Jag vill inte berätta något längre.
Jag orkar inte med det här.
Du har inte haft det lätt och jag tycker du är stark som kan sätta ord på dina känslor. Dina ord går rakt in i hjärtat och man känner hur dåligt du mår. Låt honom inte vinna! Det tar tid och är skitjobbigt men du kan klara det!
Som barn vill man inte tro att ens föräldrar inte är som andra föräldrar men man märker det ändå och försöker skydda sina föräldrar. Får jag länka till dig?
