onefight

Med en ica kasse i handen stod jag och väntade på att pappa skulle komma ut ur affären. Jag hjälpte alltid pappa, med allting. Jag hade full respekt för honom och gjorde verkligen allt för att få respekt tillbaka. Medan jag stod där med påsen i handen och stirrade ner i marken ropade pappa på mig. Vi skulle gå hem. Jag sprang allt vad jag hade mot honom, jag ville ju komma fram så fort som möjligt så han inte blev arg på mig. När jag var mitt framför honom ramlade jag och tappade ica kassen med mat i. Jag blev så nervös, för jag visste att han skulle bli arg på mig. Precis när jag skulle resa mig upp tog han tag i min arm och röck i den. Med en darrig röst bad jag om förlåtelse. Han höjde sig hand och jag visste precis vad han tänkte göra. Han slog till mig. Sedan gick han iväg, ganska så fort. Ica kassen låg kvar på marken bredvid mig. Jag minns att det var en gammal tant som frågade mig om jag behövde hjälp. Hon såg väl förmodligen allting. Jag tittade bara på henne, tog upp kassen och gick iväg. När jag kom hem hade pappa låst dörren. Jag knackade försiktigt på den, och som tur var så öppnade han rätt fort. Han sa ingenting till mig. Han la sig bara i soffan och somnade. Själv visste jag inte vad jag skulle göra. Så jag satte mig bara i min säng och funderade på hur jag skulle göra för att få honom glad igen. Men jag kom inte på någon lösning. Som tur var så skulle jag hem till mamma just den dagen. Så jag satt bara och väntade på att hon skulle komma och hämta mig.