ALLT ÄR FÖRSTÖRT

Orden faller inte på plats, och jag kan inte tänka klart. Just nu känns det som att hela världen har rasat samman. Får inte ut några ord, varken genom käften eller skriftligt. Jag vill inte erkänna för mig själv, att det är som det är nu. Tänker inte ens skriva vad problemet är. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det här.

Jag vill glömma det förflutna, men jag har så fruktansvärt svårt för att bara gå vidare. Först och främst vill jag berätta precis allt, hur jag tycker och tänker, hur jag känner, och exakt i detalj vad det är som är problemet. Vad har min pappa gjort, för att få mig att må såhär pissigt? Jag känner mig inte redo att svara på den frågan. Orkar inte diskutera, orkar inte svara på frågor. Jag vill inte låta er andra lida genom att lyssna på mina problem och min hemska uppväxt. Därmed vet jag inte hur eller vart jag ska börja. Jag är helt trasig, helt tom, helt svag och helt utmattad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0