GRATTIS

Hoppas du får en bra födelsedag, pappa.

JAG SKA KLARA DET

Jag föll tillbaka, till botten, till ruta ett. Nu måste jag börja om, igen.
Tredje gången gilt kanske? Den här gången ska ingenting få hindra mig.

TANKAR

Det gnager och gnager i mig, det tillverkar stora sår i min själ, det gör ont, nästan så ont så jag bara skulle vilja packa väskan och sticka härifrån. Långt härifrån... Till ett ställe, där de extrema problemen inte uppstår. Till ett ställe där det värsta som kan hända är att man bryter en nagel. Sådana problem uppskattar jag. Jag älskar det, Eftersom det alltid finns en bra lösning. Jag älskar problem med lösningar. Till en början får man panik ångest attacker, och sedan, efter bara några minuter, så kan det gå över. Det löser sig, det går bra, du blir glad igen och kan leva vidare. Men nu är mitt problem större än så. Det är inte min nagel som gått av, det är ju så mycket värre. Det är min pappa det handlar om. Den där gubben som skrek och smällde i dörrar. Den där gubben som kallade mig allt man bara kan tänka sig. Den där gubben som slog mig. Han som gjorde mig illa, både på utsidan och insidan. Den där gubben är min pappa. Jag vill inte ha det såhär längre. Jag vill bort. Bort till det stället där jag varken kan se eller höra, någon eller något. Jag blir frustrerad, på allt och alla, men jag vet själv inte varför. Jag älskar känslan av att göra något jag inte får. Men jag hatar när folk ser på mig som en förstörare. Vad ska jag göra om inte bara undvika att tänka så djupt? Jag undviker det, men det kommer tillbaka, gång på gång, i olika syften. Idag tänkte jag inte över huvud taget, jag bara gjorde som jag kände för och struntade fullständigt i vad alla andra tyckte om saken. Men nu, när jag väl sitter här, så börjar tankarna irra runt i skallen igen. Denna gången är det inga positiva tankar. Jag funderar på vad fan jag gör här, och varför i helvete jag inte bara skjuter skallen av mig själv.

VARFÖR ÄR DET SÅHÄR?

Önskar bara att du någon gång kunde börja förstå och inse fakta.
Du kommer inte att klara dig så länge till om du ska fortsätta såhär. Jag vill dig bara väl.

PAPPA

Jag behöver dig.

LYCKA, MEN ÄNDÅ NÅGOT SOM FÖRSTÖR..

Äntligen. Jag älskar känslan jag får när jag gör något jag verkligen brinner för.


En sak som detta är bara tillfälligt och inte olösligt. Men att du ens har ork nog att kalla det vänskap gör så det snurrar i mitt huvud och det känns som jag skulle vilja bita av mig finger efter finger. Om inte istället ta tillfället i akt och strypa nästa person som jag ser. Snälla jag ber dig, ge upp nu. Lika mycket som du förstör för dig själv, förstör du även för mig. Jag känner mig lycklig, absolut, utan tvekan. Men sedan är det något som hela tiden gnager i mig. Personer som har ett falskt beteende, gör mig vansinnig. Särskilt personer som vet, att jag har och har haft det jobbigt. Vissa personer vet att min pappa är falsk rätt igenom, och ni vet även att det påverkar mig något otroligt. Ändå ställer ni till det, ändå gör ni såhär mot mig. Det är faktist oförståligt. Jag har försökt att skaffa mig en förståelse, Men det går tyvärr inte. Ingen har anledning att behandla mig eller någon annan över huvud taget På det här viset. Det vet ni själva om, Men ändå gör ni det. Det som jag blir mest ledsen på, är att ni själva är medvetna om erat idiotiska agerande.
Hur som helst så ska jag försöka att kämpa. Med eller utan vänner, jag bryr mig inte. Jag klarar mig.

FUCK YOU, DU ÄR SÅ JÄVLA KASS!

Jag vill att du ska veta hur det känns, men du har en sån otrolig jävla makt över mig, så du vinner överlägset. Jag vill trycka ned dig, totalt, ända ned till botten. Jag vill ge dig all smärta du ger mig. Jag vill att du ska få känna hur det känns att bli sårad. Jag vill att du ska få känna sig trasig. Du är kass, du är värdelös och du har ingen större betydelse i mitt liv. Glöm allt jag sagt, om att jag älskar dig, gör allt för dig osv. Glöm allting bara, börja om på nytt igen. Utan mig. Du kan ta dina lögner och stoppa upp någonstans. Du ger fan i att röra mig... Och nej, jag är inte rädd för dig. Jag fäller heller inga tårar för dig. Jag får inte vara rädd. Jag får inte ödsla tårar på ett fanskap som du.

Jag vill inte ha dig här. Pappa, snälla, gå och häng dig.

KLARAR INTE AV DET HÄR LÄNGRE!

Just nu, Så hatar jag sanningen. Förlåtförlåt, jag gjorde fel. Det är mitt fel. Fuck!

HELVETE

Jag överlever, men det är tame fan inte lätt att ta sig igenom all denna skit.

NI BARA LJUGER

Även om jag inte blivit rädd så har Jag har blivit totalt hjärntvättad

ÅT HELVETE MED ALLT

Jag kan inte gå någonstans längre. Kan inte gå i säkerhet, varken i skolan eller någon annanstans. Rör ni mig, så lovar jag att jag kommer knäcka nacken på er allihopa.
Pappa, kom hit nu. Jag behöver din hjälp.

FUCK YOU ALL

Jag vet vem jag själv är och tar därmed inte åt mig av allt ni säger.

PAPPA

Du sårade mitt inre, du kränkte min själ. Du klagade alltid, på allting jag gjorde. Du sa att du älska mig, du sa att jag var ditt allt, men ändå tryckde du ner mig tills jag inte längre var hel. Om ditt mål var att göra mig trasig, så lyckades du. Om du är stolt över det du gjort, så är jag glad, för din skull. Jag kommer aldrig sluta älska dig, oavsett vad du säger eller gör. Du kommer för all tid att vara min boss, du kommer alltid att styra mig. Det är du som har makten över mitt liv. Men som sagt, huvudsaken är att du är nöjd.

DU ÄR GRYMT BRA, MEN DU VÄGRAR VISA DITT INRE

Du är stark och tålig. Pappa, du klarar det här, jag vet det. Visa vem du är, visa vad du går för, visa vad du kan. Visa att du inte är den idiot jag tror att du är. Jag vet att du kan så mycket mer än såhär. Jag vet det!

Jag tror på dig, jag skulle kunna ge dig allt jag har. Du är en fantastisk människa, innerst inne. Du vägrar bara visa det. Sluta spela, sluta leka, sluta dölja, visa att du är en man. Det skulle betyda så oerhört mycket, om du bara förstod. Jag älskar dig, har alltid gjort det, kommer alltid att göra. Snälla, gör det här för min skull. Kom tillbaka, visa vem du egentligen är, tryck ut ditt inre. Jag behöver dig nu. Det är nu du ska komma till mig, lyssna på mig, förstå mig, be om förlåtelse, skydda mig och älska mig. Jag ber dig, på mina bara knän. Jag älskar dig.

JAG SAKNAR JU DIG

Jag saknar min pappa. Bryr mig faktiskt inte om något annat just nu.

FÖRLÅT PAPPA, MEN JAG MÅSTE GÖRA DET HÄR NU..

Jag har vänner som verkligen bryr sig om mig, och som är värda min respekt. Till skillnad från dig som inte bryr dig om mig, och som egentligen inte är värd min respekt. Jag älskar dig oerhört mycket, du är ju trots allt min pappa. Men jag måste börja om på nytt igen, och den här gången, får det bli utan dig. Förlåt, jag ber verkligen om ursäkt, men.. Jag kommer inte att fortsätta göra de sakerna jag tidigare gjort för dig. Vännerna är i mitt fall viktigare. Personerna som bryr sig om mig, förtjänar mycket mer än bara svar från mig som "Jag bryr mig inte". För jag bryr mig ju, så jävla mycket. Jag måste det göra det rätta nu.. Fan ta det här. Jag önskar jag kunde göra det bra för oss båda. Men du vägrar förstå, du vägrar inse, att jag faktiskt är din dotter. Och mig bör du vara rädd om. Men det har du inte varit, tyvärr.. Nu är det som det är. Fucking shit, varken du eller jag tycker om det här, men jag måste verkligen. Nu börjar tårarna rinna, som en jävla flod. Förlåt mig.

FAN FÖR DET HÄR!

Jag vågade inte inse, att något som gnager en del i mig, är min bror och hans alkoholproblem.

ALLT ÄR FÖRSTÖRT

Orden faller inte på plats, och jag kan inte tänka klart. Just nu känns det som att hela världen har rasat samman. Får inte ut några ord, varken genom käften eller skriftligt. Jag vill inte erkänna för mig själv, att det är som det är nu. Tänker inte ens skriva vad problemet är. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det här.

Jag vill glömma det förflutna, men jag har så fruktansvärt svårt för att bara gå vidare. Först och främst vill jag berätta precis allt, hur jag tycker och tänker, hur jag känner, och exakt i detalj vad det är som är problemet. Vad har min pappa gjort, för att få mig att må såhär pissigt? Jag känner mig inte redo att svara på den frågan. Orkar inte diskutera, orkar inte svara på frågor. Jag vill inte låta er andra lida genom att lyssna på mina problem och min hemska uppväxt. Därmed vet jag inte hur eller vart jag ska börja. Jag är helt trasig, helt tom, helt svag och helt utmattad.

ALLT FÖR DIG.

Vet inte vad jag vill längre. Jag tror i vilket fall som helst att det är onödigt, att ens försöka få mig att bli glad. Jag blir inte glad, för än min pappa bilr normal. Och det kommer han aldrig att bli. Jag vill bara att han ska må bra och vara glad. Om han mår bra av att förstöra för mig, så får han göra det, hur mycket han vill. Om han blir glad av att slå mig eller göra mig illa på andra sätt, så får han göra det, flera gånger om. Han kan skjuta mig om han så vill det. Jag står fast vid det jag sagt.. Och jag har sagt, att jag gör allt för min älskade pappa.

BESVIKEN, SOM VANLIGT.

I'm done with you.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0