onefight

Vissa dagar är det jobbigt, andra dagar kan det kännas jävligt bra. Det går upp och ner, hela tiden. På ett sätt kan det vara väldigt skönt, med tanke på att jag tidigare alltid tyckt det varit jobbigt. Men på samma gång blir jag så förvirrad i mina egna tankar och beslut. Mitt uppförande varierar precis likadant. Ena dagen är jag snäll och rolig, andra dagen kan jag bara önska livet ur er andra. När jag väl är glad, så ser man det väldigt tydligt. Jag har en sådan personlighet. Jag syns ganska mycket. Ibland lite för mycket till och med. Uppmärksamheten kommer väldigt ofta till mig, och när jag pratar med någon så tar jag över samtalet. Har väldigt svårt att bara hålla tyst och lyssna på någon annan. Först och främst vill gärna jag komma ut med mina egna åsikter. Ibland kan det vara bra, och ibland kan det vara dåligt. Det beror liksom på. Idag hade jag en dag där humöret var bra. Har svårt att bedöma mig själv som "skol-elev". Det jag tycker om mig själv, tycker ingen annan. Men enligt mig går skolarbetet hyfsat bra i alla fall. Vill inte gå till överdrift men.. Jag tycker det går jävligt bra. Det flyter bara på, och jag kämpar. Mamma har sina egna åsikter om saken, och verkar inte riktigt vara säker på hur och när jag ska ta tag i allt detta. Men hon ser ju inte allt jag gör, och hur jag beter mig under lektionstid. Orkar faktiskt inte lägga ned energi på andras åsikter längre. Träningen är det som får mig att klara av det här. Karate... Fy helvete vad jag älskar det.