LYCKA, MEN ÄNDÅ NÅGOT SOM FÖRSTÖR..
Äntligen. Jag älskar känslan jag får när jag gör något jag verkligen brinner för.
En sak som detta är bara tillfälligt och inte olösligt. Men att du ens har ork nog att kalla det vänskap gör så det snurrar i mitt huvud och det känns som jag skulle vilja bita av mig finger efter finger. Om inte istället ta tillfället i akt och strypa nästa person som jag ser. Snälla jag ber dig, ge upp nu. Lika mycket som du förstör för dig själv, förstör du även för mig. Jag känner mig lycklig, absolut, utan tvekan. Men sedan är det något som hela tiden gnager i mig. Personer som har ett falskt beteende, gör mig vansinnig. Särskilt personer som vet, att jag har och har haft det jobbigt. Vissa personer vet att min pappa är falsk rätt igenom, och ni vet även att det påverkar mig något otroligt. Ändå ställer ni till det, ändå gör ni såhär mot mig. Det är faktist oförståligt. Jag har försökt att skaffa mig en förståelse, Men det går tyvärr inte. Ingen har anledning att behandla mig eller någon annan över huvud taget På det här viset. Det vet ni själva om, Men ändå gör ni det. Det som jag blir mest ledsen på, är att ni själva är medvetna om erat idiotiska agerande.
Hur som helst så ska jag försöka att kämpa. Med eller utan vänner, jag bryr mig inte. Jag klarar mig.
Kommentarer
Trackback
