VILSEN

I vissa tillfällen är jag bara arg hela tiden. Får hela tiden lust att bara ta ett bord och kasta rätt åt helvete. Då svarar jag med korta och raka svar med en otroligt otrevlig ton. I andra tillfällen blir jag överdrivet lugn. Jag kan bara sitta och stirra in i en vägg i flera timmar. Om någon pratar med mig så tittar jag bara, ler lite och säger inte ett ord. Det skiftar så otroligt mycket. Det är nästan skrämmande. Folk kan aldrig veta vad jag ska hitta på. Rätt som det är så får dom en stol i bakhuvudet. Måste vara rätt obekvämt att vara i min närhet. Folk kan aldrig veta hur de ska bete sig mot mig. Ska dom sätta sig och prata allvar med mig och skälla på mig? Eller ska dom kanske bara ignorera mig och bara gå förbi? Eller sätta sig och bara prata lugnt med mig? -Ingen vet. Inte ens jag vet. Men jag har full förståelse för att det är en aning jobbigt när jag håller på såhär. Men det är så konstigt, alltså jag kan inte hantera det på något sätt. Jag är knappast mig själv längre. Vet inte vem jag är. Egentligen vet jag inte ens hur man är sig själv. Hur är jag när jag är mig själv? Att man är sig själv är väl egentligen att man bara slappnar av utan att anstränga sig och försöker göra till sig. Men jag anstränger mig ju inte, det bara blir såhär i alla fall! Jag försöker hitta tillbaka till mig själv igen. Men jag är så vilsen, så jag hittar aldrig rätt. Jag vet inte vad det är som gör att jag mår såhär fruktansvärt dåligt. Ingen ska påstå att det är min pappas fel, för det är det inte. Jag håller inte med er. Det är fortfarande mitt fel att han har betett sig illa mot mig. Det är ju jag som aldrig haft mod att säga att det är fel, det är väl klart att han fortsätter då. Så det där kan ni bara radera. Strunta i pappa nu, han har inte gjort något fel. Jag kan hålla med om att saker han har gjort har påverkat mig, men det är fortfarande inte hans fel. Strunt samma, skit i det nu. Ingenting är pappas fel. Om ni ska skylla på någon, skyll då på mig istället. Det kan jag ta. Men inget mer snack om att det min pappa gör är fel. Om ni är helt emot mina ord nu, förklara då lite noggrannare. Vad exakt är det som min pappa gör fel? Jag vill faktiskt ha ett riktigt bra svar på den frågan.
Jämt när jag ska försöka skriva av mig så slutar det alltid med att ordet pappa kommer upp. Förstår inte riktigt varför. Skumt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0