onefight

Jag vill inte berätta sanningen. Vill inte att folk ska tappa förtroendet för mig. Att lita på mig verkar inte vara någon vidare bra idé. En gång i tiden var jag tjejen som gjorde många misstag, men jag lärde mig åtminstone en läxa efter varenda misstag. En gång i tiden var jag en av dem få man verkligen kunde lite på upp till 100%. En gång i tiden hade jag inte ens i tankarna att göra om samma misstag jag tidigare gjort. Men nu, gjorde jag det. Tidigare gjorde jag ett stort misstag. Var så less på allting och orkade inte tänka. Jag hällde i mig sprit, och konsekvenser blev det. Naturligtvis ångrade jag det efteråt. "Detta ska jag aldrig mer göra om" lovade jag mig själv. Jag kunde hålla mitt löfte, för ett tag. Man ska inte tro att man mår bättre av att dricka. För en stund försvinner tankarna och känslorna, men när man nyktrat till så börjar man inse att man mår ännu sämre av att ha gjort ett sådant misstag. Hur som helst så var jag helt säker i mig själv. Jag skulle inte göra om samma dumma sak. Dagarna gick, jag fortsatte leva mitt liv som jag tidigare gjort, allting var precis som vanligt. Med det menar jag inte att det var bra. Men det funkade. Men igår flippade jag ur, igen. Varför kan man ju undra. Vad är det för mening med att hälla i sig en massa sprit, bli packad, göra idiotiska grejer och sedan ångra sig efteråt? Vad är det som är så himla "skönt" med det egentligen? Det är idiotiskt, det visste jag både då och nu. Men ändå kände jag ett otroligt behov av att bara göra det. Tankarna irrade runt i skallen, det gjorde ont i mitt hjärta för jag var så ledsen. Hittade ingen utväg från den svackan. Hittade ingen lösning på problemet. Tänkte först för mig själv "Nej fan, vad onödigt det här är. Jag ska ta tag i mitt liv och göra något vettigt av det. Jag ska fan heller supa bort problemen". Men efter en kort stund slutade min hjärna att fungera. Jag hade bestämt mig. Envis som jag är så skulle jag ge fan i att vara nykter den kvällen. Jag skulle bli packad, igen. Glas efter glas halsade jag. Klockan tickade och jag fick ett leende på läpparna. Efter ett tag tappade jag kontrollen, helt. Jag insåg inte, att det jag gjorde var fel. Att göra om samma misstag på det där viset... Det är inte friskt. Jag är inte frisk. Jag är inte riktig i skallen. Idag mår jag inte bra. Inte alls. Huvudet värker, jag mår illa, jag skakar och jag är bara allmänt sur. Just nu, just idag, tänker jag "Jag tänker aldrig mer stoppa i mig en enda droppe alkohol mer. Aldrig i livet. Det är väldigt dumt och jag kan inte finna en enda positiv sak i det". Jag tror inte att jag kommer göra om samma misstag. Jag tror inte att jag kommer att försöka supa bort problemen. Men det trodde jag inte för en månad sedan heller. Samma sak tänkte jag då. Nu lyder frågan, kommer jag verkligen att kunna hålla mitt löfte? Kommer jag hålla mig borta från den där helvetes jävla äckel spriten, eller kommer jag att göra om samma misstag igen? Det vet jag inte. Men en sak vet jag. Och det är att jag verkligen ska försöka att inte göra om det. Om jag känner minsta lilla sug, så ska jag komma ihåg den känslan jag har inom mig just nu. Känner mig inte bra kan jag ju säga med en gång. Anledningen till att jag flippade ur just igår var för att jag samlat på mig ganska mycket problem de senaste veckorna. Har inte pratat om det, och har försökt att inte tänka på det. Det handlar bland annat om pappa, som vanligt. Det handlar även om bråk och konstiga tvångstankar jag har. Till sist handlar det om att jag känner ett jävla behov av att bara dra ut och misshandla någon. Idiotiskt, inte sant? Men jag kan inte ändra mitt tänkande. Försöka får jag väl fortsätta att göra. Jag vet att jag ibland tappar kontrollen och inte är mig själv. Rätt som det är kallar jag folk för saker osv. Snart kanske jag blir den som jag en gång var. Jag kanske börjar slåss igen. Jag är rädd, att det ska bli så. Vill inte spåra ur igen. Ska försöka kämpa vidare, utan alla dessa dumheter. Jag lovar...