VIKTIGT?

Jag har något viktigt att säga. Jag har skrivit ned rätt mycket känslor och tankar på papper, och de flesta har väl varit viktiga för mig. Men nu börjar det bli dags att ta ett steg framåt. Berätta det allra viktigaste. Något som kan vara viktigt att veta när det gäller just mig, så är det att jag är väldigt rädd för att misslyckas. Jag kan inte leva livet som någon annan normal människa. Jag vågar inte ta chanser, och jag vågar inte gå vidare. Jag står oftast envis kvar på samma plats, medan jag ser er andra flytta fram och lämna gamla saker bakom er. Jag är troligtvis världens sämsta förlorare. Och nu överdriver jag faktiskt inte. Jag är det. Om det är svårt att förstå, så ger jag ett exempel. Några vänner frågar om jag vill spela ett spel med dem, och utan att ens ta ett andetag hinner jag svara nej. Vet ni varför? -Jo, det beror på att jag inte vill ta risken att förlora spelet. Sådana risker tar inte jag. Därmed kan det vara väldigt svårt för mig att gå vidare i livet och lämna vissa saker bakom mig. Jag vågar inte gå vidare. Jag vågar inte ta ett enda steg fram. Jag vill helst veta exakt hur det kommer att se ut för mig, om jag gör si eller så. Jag vill veta till prick och punkt. Annars, ger jag mig inte in i det. Jag går inte vidare. Ser ni? Där har vi det! Där har vi problemet jag i flera år nu försökt hitta. Då ställer jag frågan, hur ska jag gå vidare? Jag som verkar vara iq befriad har inte en blekaste aning om hur det skulle gå till. Vet inte hur jag ska kunna gå vidare. Fortfarande ältar jag saker som hänt för flera år sedan.
Jag vet inte riktigt hur många misstag jag gjort på grund av att jag mått dåligt. Ett tag hade jag ett litet mobb offer som jag ett antal gånger slog näsblod på. Vid några andra tillfällen har jag kränkt andra med hjälp av ord. Mina raseri utbrott är även stora misstag, som fortfarande kommer lite då och då. Men det har lugnat ned sig lite nu i alla fall. Att jag slagit mig själv är även misstag. Den gången då jag hällde i mig sprit var även ett misstag. Ja ni ser, det finns flera misstag. Det värsta är inte själva misstagen, utan det är att jag vid några tillfällen gjort om samma misstag. Trots att det blivit konsekvenser av vissa saker, så har jag fortsatt. Ett exempel då... Jag kränkte en tjej förut, och tillslut fick lärare reda på det och alla fick nog av mitt beteende. Jag fick sitta på en del möten med någon okänd lärare som snackade om mobbning och allt vad fan det var. Hon påstod att det var en "polis sak" egentligen osv. När jag gått på alla samtal så hann det gå kanske en vecka innan jag började igen. Samma skit, däremot inte mot samma person. Jag hade inte någon speciell person som jag bestämt mig för att trycka ned, utan det varierade från dag till dag. Jämt när jag blev arg, så skyllde jag på någon annan. Om jag kanske inte hittade mina nycklar så blev jag naturligtvis arg, och istället för att leta gick jag på någon. Det var bara de där helvetes aggressionerna som behövde komma ut. När jag gick i min förra skola så ringde aldrig någon hem och berättade för min mamma vad jag höll på med. Jag hamnade till och med i slagsmål, men lärarna hade noll koll.
I denna värld sprids falska rykten tillräckligt fort för att folk ska få ett dåligt intryck på dig. Det går nog rykten om varenda människa. Utan att man själv vet om det, snackas det en hel del om en. Folk har till exempel nyligen påstått att jag knarkar. Jo men tjena, jag knarkar. Nej, då får jag helt enkelt neka och tala om att jag inte knarkar. För det gör jag inte. Har aldrig i mitt hela jävla liv knarkat. Ibland undrar jag vart folket får all luft ifrån. De verkar veta mer om mig än vad jag själv vet. Egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket. Jag vet ju själv att jag inte knarkar, sen får väl alla andra tro vad fan dom vill. Men en viss frustration måste jag erkänna att jag får. Själv skulle jag aldrig sprida ett rykte om någon annan, som är falskt. Skulle inte sprida något över huvud taget! Det är nog det mest patetiska jag vet. Att sprida rykten. Men det är väl bara att acceptera och försöka leva vidare utan att lyssna på andras skitsnack.


Viktigt och viktigt.... Vet inte om det jag precis skrev var speciellt viktigt. Men okej, låt det gå. Egentligen är allt här i världen viktigt. Tänk om Hitler inte skulle ha varit dum i huvudet på den tiden då idioten levde. Då skulle inte någon kunna säga "Bli inte som honom". Så där ser ni, det finns fördelar i varje nackdel. I alla fall i mitt huvud. Och det är mitt huvud jag just nu lägger märke till. Det är väl rätt skönt att få ur sig alla tankar ibland...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0