Utkast: Juli 31, 2011

Jag bryr mig om i princip allt. Till och med personerna som försöker förstöra för mig. Annars hade inte jag spenderat min tid på att skriva den meningen, eller hur? Okej, jag bryr mig inte om personerna på det sättet att jag tycker om dem. Men, jag bryr mig liksom, om sakerna de gör mot mig. Jag tål mycket, jag kan ta smärta, psykiskt som fysiskt. Men allting som händer sätter sig fortfarande i skallen, så är det för alla, vare sig man vill eller inte. Folk tror kanske inte att jag bryr mig om så mycket. Vissa personer blir utan att överdriva jätteglada och alldeles till sig, om jag bara frågar hur dom mår osv.. Men grejen är den, att jag inte är en sån person som vill säga sådant i onödan. Jag frågar inte vem som helst hur den mår. För om man frågar en person varje dag "Hur mår du?", så blir det tillslut bara en replik som fastnar, helt utan mening. Jag bryr mig inte om hur mattanterna i skolan mår, liksom, varför skulle jag göra det? Visst bryr jag mig om dom inte mår bra, skulle såklart gå fram om jag såg att det inte var bra. Men jag frågar inte helt i onödan en helt vanlig dag. Det jag säger, ska alltid komma från hjärtat. Det ska liksom vara rakt och ärligt, inget falskt jävla spel. Jag hatar, verkligen hatar, när folk frågar mig hur jag mår, när de själva ser att jag mår bra. Det är så sjukt jävla irriterande, så jävla onödigt att ens fråga. Fråga mig istället, när det behövs. För jag behöver sådana frågor ibland också. Men inte varenda jävla dag. Förstå poängen med det hela, jag menar inget illa, men jag orkar inte vara på varenda kotte jag känner hela fucking tiden. Tänk själv liksom, att varenda dag få höra detta..
- Hej, hur mår du?
- Bra tack.
-Hej, hur mår du?
- Bra tack.
-Hej, hur mår du?
- Bra tack.
Alltså fyfan tillslut vill man ju bara skrika "JA JAG MÅR BRA, ÄR DU SENIL ELLER?".
Förstå mig rätt. Allt jag säger, allt jag gör, ska helst komma från hjärtat. Jag behöver känna att folk bryr sig om mig osv, annars kommer jag ju för fan aldrig kunna känna mig hel igen. Efter helger, eller lov och sånt, kan jag förstå om folk frågar hur jag haft det. Jag förstår även om jag är tyst en hel dag, då är det klart folk frågar. Och då blir jag ju bara glad, för då vet jag att folk bryr sig. Men allting känns bara så falskt när alla hela tiden, varje dag, varje timme frågar hur jag mår och hur jag har det. Inte för att komma in på något som handlar om pappa, nog pratat om honom, men han frågar verkligen jämt hur jag mår. Och det är så frustrerande. Ibland har jag lust att svara typ "Ursäkta, men vad fan tror du? Tror du jag mår bra när jag pratar med DIG eller?". För det är ju så det är. Jag trivs inte alls hos honom. Punkt slut, slut diskuterat om gubbfan, han har gjort sitt nu.

Nu är det min tur, att göra det jag vill. Dags att ge igen.


Kommentarer
Postat av: Irmeli

Hej! Ser att du har ett break eller avslutat bloggen, tänkte bara tala om att jag har följt den även att jag inte alltid har kommenterat. Hoppas att du får rätt hjälp till slut.

2011-10-05 @ 02:14:04
URL: http://irmeli.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0