SLÅR MIG SJÄLV

Ännu än gång får jag en sån här adrenalin kick. Vet inte vad jag ska göra av all min energi. Vill bara springa tusen varv runt jordklotet. Tyvärr är det en sak som är omöjlig. Jag borde lägga min energi på vettiga saker. Men istället slår jag mig själv. Jag är värd dom där slagen. Jag försöker på något sätt kanske glömma smärtan jag har inom mig. Jag vet att det är fel sätt. Helt fel. Men ändå är det så fruktansvärt svårt att bara sluta. Det känns på något sätt skönt att få göra illa någon. Förut mobbade jag andra. Jag slog folk. Det där finns ännu kvar i mig. Nu mobbar jag inte andra längre, det har jag lagt av med helt. För det blev sådana konsekvenser jag inte klarade av. Det var helt enkelt inte värt det. Om jag säger att jag hela tiden är snäll mot andra, då ljuger jag. Jag har fortfarande tankarna om att se en människa misshandlad. Det sitter i mig. Det händer faktiskt att jag slår folk. Inte vem som helst då, utan någon speciell person. Jag slår inte hårt, men förmodligen tycker inte personen om det jag gör. Men inte nog med det. Det är inte bara den personen som fått känna mina slag komma hastigt mot ansiktet. Jag slår även mig själv. Vill påpeka att det inte är första gången jag slår mig själv. Inte sista heller. Det är en skön känsla, samtidigt som det gör ont. Jag vill hellre att det ska göra ont i ansiktet än inuti mig. Vill glömma bort en person som står mig väldigt nära. Jag vill glömma bort min pappa. Tänker inte säga mer än såhär. Hoppas att han inte glömmer bort mig nu.
Förlåt pappa... Ännu en gång har jag ställt till det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0