onefight

Att våga inse, att våga skaffa sig en förståelse, att våga ha viljan. Det är att försöka. Jag bara tänker och tänker. Hamnar i väldigt djupa diskussioner med mig själv. Funderar på varför det är som det är. I nuläget känner jag otroliga behov av att vara elak. Kan ibland få för mig att jag måste slå någon. Jag vill ta tag i någon, slå människan gul och blå, trampa på den, spotta på den, sist men inte minst döda den. Jag vet var mina gränser går, och jag vet vilka slags spärrar jag har i min skalle. Men just nu börjar jag bli ganska osäker. Jag är fullt medveten om vad som är rätt och fel. Regler är regler och måste trots allt följas, tyvärr! Men jag är inte den personen som alltid följer regler. Jag tycker om att göra saker jag absolut inte får göra. Det är det som är grejen liksom. Det är roligt, jag gör det med nöje. Att slå sönder en glasruta är enligt mig inget konstigt. Tänk vad stor denna jord är... Vad fan spelar det för roll om en liten glasruta går sönder? Men det är väl bara att acceptera att allting kostar pengar, sedan är det slut snackat om den saken. Hur som helst, det jag vill komma fram till är att jag är rädd att göra något dumt. Något väldigt dumt. Ibland försvinner spärren i mitt huvud som säger "Nej, gör det inte". Ibland hör jag bara tankar i skallen som säger "Gör det". Jag är rädd, för mig själv. När jag blir arg så är jag som sagt inte mig själv, och kan därmed göra i princip vad som helst. Vill inte göra illa någon annan, men är väldigt rädd att jag kommer att göra det. Ska försöka stoppa mig själv, och hoppas att jag inte gör något dumt nu. Men mer än att försöka kan jag faktiskt inte göra, tyvärr.